Jag vet inte vad jag ska göra, vet inte vart jag ska ta vägen snart.

De är så otroligt jobbigt att se alla som har "det" eller är på väg. Förut kunde jag kontrollera det, de funkar inte längre. Längtan efter dig är så stor, längtar efter dig jämt.. dag som natt finns du i mina tankar, och jag kan inte släppa det. 

Jag saknar dig, fast du inte ens finns? Jag längtar, väntar och blir bara mer och mer sårad, deprimerad, lessen, grinig och tålmodig! Jag står inte ut :'( Det sägs att tiden läker alla sår, dessa sår läker aldrig för än du finns i mitt liv, min lilla ängel <3

De känns hopplöst, helt fucking hopplöst! 

4 år har jag väntat, viljat och strävat.. Vad händer? Ingenting, inte ett skit :'( Jag kan skriva i år och dar om detta, de enda som kan få mig att bli riktigt lessen är att du inte finns i mitt liv, jag vill så gärna.. 

/M